Its not about love!
hej... Eller hur ska man börja?
Känner att när allt går helt ok...och börja gå bättre.. så bli de bra ett tag...sen är de som om man tappar ett glas så de går i tusen bitar.. men det är väl kanske så de ska vara? jag vet inte..
pappa det är tur att du är stark och klarar det mästa... skönt att du är hemma nu igen..<3 tack och lov att du är rätt okej iaf..
__________________________________________________________________________________________
Where do I go from here
I'm so lost
Do you know how hard it is fighting my way through this..
It shouldn't even be like this..I shouldn't have to feel like this..Would you run And never look back?
Would you cry If you saw me crying?
I'm so lost
Do you know how hard it is fighting my way through this..
It shouldn't even be like this..I shouldn't have to feel like this..Would you run And never look back?
Would you cry If you saw me crying?
I can be your hero, baby.
I can kiss away the pain. I would stand by you forever.
Would you swear That you'll always be mine? Or would you lie?
Would you run and hide?
You can take my breath away...
I can kiss away the pain. I would stand by you forever.
Would you swear That you'll always be mine? Or would you lie?
Would you run and hide?
You can take my breath away...
Inga kan älska som vi
100 år sen ja skrev här.. har som ändå inget att skriva om men vill ändå skriva av mig... har så mycke som ja vill få ut ur mig...så mycke ilska och hat..men ändå så mycke kärlek så ja går under..varför ja skriver här är för att ingen har min blogg så ingen kommer ändå läsa det.. så ja kan skriva precis va ja vill....
Känner bara att ja vill spotta på dig.. ja ha ställt upp för dig genom eld..genom hat...genom allt... men va få man tillbaka av dig, ingenting.. bara att du krossar mig... förstår inte varför du gör så här.. .du har en familj men ändå blir du avensjuk när ja är med vissa personer.. de är faktiskt lite konstigt...vist han va din första kärlek men ja får ändå vara med han..jag får ändå snacka med han...vara vän med han....han va min första kärkek med.. och ja tycker inte att du borde bry dig om oss när du har din familj...när du bor tsm med en annan...förstår inte varför ja inte får va vän med vissa personer... men vet du en sak... nu är du död för mig... du finns inte längre.... inte för mig... när ja ser dig kommer ja ha så mycke hat så ja vet inte va ja ska göra... om ja ska hoppa på dig eller om ja ska spotta dig i ansiktet. kommer nog bli så förstrerad så ja kommer börja gråta... jja är så arg så ja gråter. och för att ja är sårad så klart... du måste söka hjälp...
Känner bara att ja vill spotta på dig.. ja ha ställt upp för dig genom eld..genom hat...genom allt... men va få man tillbaka av dig, ingenting.. bara att du krossar mig... förstår inte varför du gör så här.. .du har en familj men ändå blir du avensjuk när ja är med vissa personer.. de är faktiskt lite konstigt...vist han va din första kärlek men ja får ändå vara med han..jag får ändå snacka med han...vara vän med han....han va min första kärkek med.. och ja tycker inte att du borde bry dig om oss när du har din familj...när du bor tsm med en annan...förstår inte varför ja inte får va vän med vissa personer... men vet du en sak... nu är du död för mig... du finns inte längre.... inte för mig... när ja ser dig kommer ja ha så mycke hat så ja vet inte va ja ska göra... om ja ska hoppa på dig eller om ja ska spotta dig i ansiktet. kommer nog bli så förstrerad så ja kommer börja gråta... jja är så arg så ja gråter. och för att ja är sårad så klart... du måste söka hjälp...
känns som att ja inte har någon kvar just nu...som alla är borta... för att ja beter mig konstigt..för att ja har sånt jävla dåligt humör och ja kan inte styra mig själv... men för de ska väl inte vänner lämna..? de är fel..för vänner ska ju stanna hur man än är... annars är man inte en riktig vän.... känner bara att ja inte kan prata med någon längre...klart det finns...men ändå inte ..... vet inte vem man ska lita på.. eller hur folk reagerar...
Efter alla år.. varför är vi kvar på samma plats? varför är de så naturligt att vara med dig.. att träffa dig.. att bråka med dig..att skratta med dig....det känns som vi aldrig försvann...men de kanske vi inte gjorde heller... du försvann inte från mig iaf.. allt går nästan som en cirkel...allt kommer tillbaka allt går....
undra hur allt skulle vara om vi bodde nära? skulle de va vi? nej ja tror inte det...men ändå så tror ja att vi inte skulle kunna hålla oss borta från varann....eller ja jag har inte någon aning.,,,,,,,,
