Egentligen kommer ja nog aldrig förstå varför du gör så här? Du skyller allt på mig, som om de va mitt fel.. men helt ärligt är det ditt fel, och mitt fel.. för de va du som stack och blev konstig...ja va här..ja försökte iaf...men du tog inte emot.. sen va de du som försökte och då tog inte ja emot.. men sen när de började bli bättre tänkte ja..ja kanske de kommer bli bra igen.. Men de kommer det aldrig bli igen..
När ja ser dig.. ska ja Hälsa eller ska ja bara gå förbi?
Ska ja le och stanna och prata med dig?
Ska ja se hatisk ut och bara gå förbi?
Ja förstår inte någonting, som om de skulle va bra? som om vi är stålta över det? Eller är du?
om du inte vill ha mig som din vän..som din syster..de är ditt val..
synd.. synd efter allt..